Syntetiska diamanter

Syntetiska diamanter, ofta kallade labbodlade diamanter, är diamanter som skapas på konstgjord väg, genom olika tekniska processer.

Syntetiska diamanter har samma kemiska, fysiska och optiska egenskaper som naturliga diamanter. Precis som naturliga diamanter består syntetiska diamanter av kristalliserat kol. Ordet syntetisk betyder precis det i ädelstenssammanhang. I de fall där det konstgjorda materialet inte har samma kemiska, fysiska och optiska egenskaper som materialet det efterliknar, kallas det istället för simulant. Exempel på vanliga diamantsimulanter är cubic zirconia och syntetisk moissanit.

Syntetiska diamanter beskrivs ofta med andra namn inom handeln. Vanligt förekommande ord är bland annat labbodlade diamanter, eller internationellt “lab grown” alternativt “man made”.

Hur skapas en syntetisk diamant?

Det finns två huvudsakliga metoder för att framställa syntetiska diamanter; Högtryck-högtemperatur (HPHT) och Kemisk förångningsdeposition (CVD).

Metoden HPHT efterliknar de naturliga förhållandena i jordens mantel som leder till att diamanter bildas. Ett diamantfragment innehållande kol utsätts för extremt högt tryck och hög temperatur. Detta leder till att kolatomerna kristalliseras till diamant.

Vid CVD-processen placeras diamantfragmentet i en kammare fylld med kolhaltig gas som är uppvärmd till ett plasma. Kolatomer separeras från gasen och avsätts på fragmentet. I denna metod växer diamanten lager för lager tills den uppnått önskad storlek.

Varför är syntetiska diamanter billigare än naturliga diamanter?

Naturliga diamanter är mer sällsynta och svåråtkomliga rent praktiskt. De bildas genom en geologisk process i jordens mantel under miljoner till miljarder år.

Idag kan syntetiska diamanter produceras i stor skala på kort tid. Massproduktionen leder till att de syntetiska diamanterna blir allt vanligare och billigare. Att priserna fortsätter att pressas och utbudet fortsätter att öka resulterar i att syntetiska diamanter värderas mycket lågt på andrahandsmarknaden.